Jag älskar honom, men efter en kväll/natt/dag med honom som både var helt fantastiskt underbart men samtidigt helt j*vla otroligt fruktansvärt. Fick en hel del att tänka på...
Med en massa tankar i går kom jag fram till att...

Jag klarar mig själv.
Jag känner mig tillräcklig.
Jag kan ha roligt utan honom.
Jag vet att jag betyder mer än att bli behandlad som skit.
Jag har mina vänner.
Jag har ett liv utan honom.
Jag kan äta igen.
Jag mår bra utan honom.


Åt middag förut, och åt dubbelt så mycket som jag gjort de senaste..
Efter det, vräkte jag i mig en halv påse chips, men fick inte nog av det så vräkte i mig nästan hela min chokladkalender fy på mig :(.
Inte nog med det, så ska jag gå ner och äta massa glass nu, haha, jag vet, jag kommer bli tjockis och jag gillare!
PUSS