Att leva varje dag som om den vore den sista, är det något man borde göra eller är det bara bullshitt?
Jag har börjat tänka på det mer och mer. Visst, man behöver inte överdriva, men man borde ändå ta vara på livet, se allt som är positivit och göra livet till något bra. Problem, det sitter oftast i huvudet, sånt får man glömma. Ploblem är något man har inne i huvudet och det är bara att få ut allt och leva vidare, tänka på allt som är bra i livet och använda sig mer av det.
Jag tänker på det mer och mer för varje dag som går, denna helgen har tex vart den bästa på länge. Jag har inte gjort överdrivet mycket, men sen förra tordagen har jag träffat underbara vänner och bara vart otroligt lycklig, skrattat otroligt mycket och känt mig värdefull, för första gången på väldigt länge. Det negativa har vart de små bråken med min pojke, eller vad han nu är... Men samtidigt känner jag saknaden av honom, känner vad det är jag vill ha tillbaka och vad jag skulle vilja förändra. Att leva livet varje dag som om den vore den sista är väl att överdriva lite, men man borde ändå ta vara på livet mycket bättre.
Jag är lycklig, jag mår bra, även om jag har haft otroligt mycket problem och känt mig så jävla ensam.
Tänker man mer på vad som är positivt i livet och tänker på allt som är bra, så mår man mycket bättre.
Att göra sig själv lite extra fin någon dag kan stärka en själv så otroligt mycket mer än man kan tro.

Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka.

Ligger det inte någonting i det?
Jag reagera något så fruktansvärt när jag såg dom orden!
Det är så rätt så det inte är sant.
Jag känner mig så otroligt misslyckad, för verkligen allt har vart skit det senaste, men samtidigt tänker jag att jag måste hela tiden försöka se framåt.
Folk, så som du, kommer att misslyckas, och då gäller det att verkligen försöka ta sig ur allting och ge gärnet att glömma/förlåta och gå vidare.
Alla har motgångar i livet och därför gäller det att verkligen tro på sig själv och inse att framtiden erbjuder något finare och bättre. Därför får man verkligen aldrig sluta försöka.

Sitter och kollar på biggest loser just nu, där dom gör tävlingar, där kan man verkligen behöva den meningen.
Dom gör hela tiden olika tävlingar som handlar om hur mycket dom klarar av att göra/träna eller liknande, och där gäller det att alltid ge mer än vad man har.
Man kan alltid göra mer än man tror, man kan alltid ge lite till.

Har man ett träningspass och tex är på ett löpband och känner att man verkligen inte orkar mer, man är trött och  att man inte vill längre. Tänk framåt, FÖRSÖK att anstränga dig ännu mer, för man kan alltid lite mer när man känner så, man kan alltid springa en stund till. Vad är det värsta som kan hända? Man blir jätte trött, visst, man kan svimma eller spy av att man tränar för hårt, men vadå då? Det kan hända och det är inte farligt. Det drabbar ju bara dig och ingen annan.

Det gäller egentligen alla situationer.
Däremot så ska man ju inte tänja på gränser när det är andra personer bekostad. Men det beror alltid på situation.

Jag har hamnat i en situation där jag känner mig hopplös, att det inte finns någonting kvar som är bra i mitt liv för allt bara är kaos.
Det tog slut med mitt livs kärlek, vilket gör att jag aldrig kan somna och försover mig varje dag till skolan, och dessa grejer som ledde till att jag fick återfall i anorexian, på det så är min mamma jätte sjuk och då måste jag göra allting hemma.  Så just nu känner jag bara att allt är bajs!
Det är nu jag måste tänka, tänka på allt bra som finns i livet, så som, min familj och mina vänner, dom som finns där för mig som älskar mig för den jag är. och som alla säger till mig, jag kommer hitta en ny kille senare som jag kanske älskar och kan vara lika lycklig med. Visst, ingen kommer någonsin kunna betyda lika mycket som honom men det finns fortfarande hopp kvar i mitt meningslösa liv i alla fall. Jag försöker verkligen se framåt och tänka att visst, allt är skit nu, men då kan det ju bara bli bättre?
Alla är värda att fortsätta kämpa, för sin egen skull.

Satt precis och läste lite i Paulina/Paow's blogg, och hon började skriva att hon ska vara sig själv mer i bloggen, att kunna skriva saker som hon tycker osvosv. Här kan ni läsa det om ni nu vill det;

http://paow.se/?p=2885#comments   (tyvärr dampar allt, så kan inte länka det. men där är adress:)

Jag tycker det är så härligt med människor som kan stå upp för sig själva, för den person man är, och verkligen vågar vara sig själv fullt ut. Kan klä sig som man vill, se ut som man vill, ha den personligheten man vill, för att det är just den personen som man är.
Det kan ofta bli för mycket ibland med människor som vill vara som någon annan, som ser upp till någon och gör allting precis som den personen.
Det här kommenterade jag till Paulinas inlägg:

Jag själv tycker det är otroligt mycket härligare med personer som kan vara sig själva och säga vad dom tycker, men klart det finns gränser när det gäller vissa ämnen. Men ärlig är alltid bättre!
Att vara sig själv är en självklarhet för många, men svårare för andra, och jag tycker det är sjukt bra med folk som har självförtroendet att våga vara sig själva!

Du kommer så enormt mycket längre på att vara dig själv, så försök inte vara någon annan än den du är.
Visst, ta lite tips från personer lite hit och dit, men var dig själv.