Paus i ett förhållande, bra eller dåligt?
Godmorgon alla sötnosar!
Råkade vara uppe alldeles för länge i natt så är riktigt seg idag!
Har tänkt mycket på vad som är bra och vad som är dåligt i förhållande just nu, vad det är man vill ha, och vad det är som man inte vill ha.
Självklart är det olika i olika förhållanden, alla människor är ju olika och alla har olika tankar om livet osv, därför blir allt annorlunda beroendes på vilken människa man är med...
Negativt i mitt förhållande
Positivt i mitt förhållande
Egentligen skulle man nog kunna sitta och skriva sidor om vad som var bra och vad som var dåligt, eller ja, ÄR.
Det är därför vi har paus nu, för det kan göra otroligt mycket mer än man tror i ett förhållande.
Jag har alltid vart negativ mot att ha paus men nu kände jag att någonting måste hända, vi kan inte fortsätta med allt bråk vi har hela tiden. Jag tänkte innan, att paus leder alltid till att det tar slut, har man paus så håller den ena på med andra personer och allt blir bara kaos. Nu när jag tänkte på allt, jag är osäker, jag vet inte om jag ville ha kvar förhållandet eller om jag ville att det skulle ta slut.
Jag kände bara att någonting måste hända. Att ha paus är otroligt bra, för då får man tid ifrån varandra och man får känna efter vad det är man vill ha tillbaka och vad det är man inte vill ha, man får tid att känna ifall man saknar personen tillräckligt mycket för att man vill ha tillbaka förhållandet eller om man inte vill ha det.
Har bara fått höra om hur han snackat skit om mig, och sånt pallar jag inte, visst, jag snackar jag med, men han hade gjort det innan, tidigt i vårt förhållande, känns ju riktigt nice, not..
Råkade vara uppe alldeles för länge i natt så är riktigt seg idag!
Har tänkt mycket på vad som är bra och vad som är dåligt i förhållande just nu, vad det är man vill ha, och vad det är som man inte vill ha.
Självklart är det olika i olika förhållanden, alla människor är ju olika och alla har olika tankar om livet osv, därför blir allt annorlunda beroendes på vilken människa man är med...
Negativt i mitt förhållande
- Vi båda har vart väldigt osäkra på känslor eftersom vi vart tillsammans i över ett år (om man räknar bort uppehållet vi hade)
- Osäkerheten gör att han blir tyken mot mig och jag blir irriterad och detta leder till bråk
- Han kan varaså otroligt elak mot mig vissa stunder så jag känner mig så otillräcklig och dålig som person
- Ibland sänker han mitt självförtorende så mycket att det inte är sant
- Vi tar varandra förgivet
- Vi umgicks för mycket i början av vårt förhållande, som ledde till en massa dåligt
- När jag gjorde abort stöttade han mig till tusen och jag önskade att han var likadan nu också, för nu finns han inte på samma sätt som han gjorde då
Positivt i mitt förhållande
- När han väl vill, så är han underbar
- Han kan vara den gulligaste människan på jorden
- Man har någon att mysa med på kvällar och nätter
- Man har någon att mysa och gosa med när man bara känner för en hemmakväll med någon man verkligen tycker om
- När man verkligen behöver någon som stöttar en och finns där, så finns han
- Han finns alltid där, även om man inte känner av det lika mycket ibland
- Man har alltid någon att vända sig till
- Han skyddar mig mot allt som är dåligt
Han lovade evig kärlek
Egentligen skulle man nog kunna sitta och skriva sidor om vad som var bra och vad som var dåligt, eller ja, ÄR.
Det är därför vi har paus nu, för det kan göra otroligt mycket mer än man tror i ett förhållande.
Jag har alltid vart negativ mot att ha paus men nu kände jag att någonting måste hända, vi kan inte fortsätta med allt bråk vi har hela tiden. Jag tänkte innan, att paus leder alltid till att det tar slut, har man paus så håller den ena på med andra personer och allt blir bara kaos. Nu när jag tänkte på allt, jag är osäker, jag vet inte om jag ville ha kvar förhållandet eller om jag ville att det skulle ta slut.
Jag kände bara att någonting måste hända. Att ha paus är otroligt bra, för då får man tid ifrån varandra och man får känna efter vad det är man vill ha tillbaka och vad det är man inte vill ha, man får tid att känna ifall man saknar personen tillräckligt mycket för att man vill ha tillbaka förhållandet eller om man inte vill ha det.
Har bara fått höra om hur han snackat skit om mig, och sånt pallar jag inte, visst, jag snackar jag med, men han hade gjort det innan, tidigt i vårt förhållande, känns ju riktigt nice, not..
tankar ger resultat!
Jag älskar honom, men efter en kväll/natt/dag med honom som både var helt fantastiskt underbart men samtidigt helt j*vla otroligt fruktansvärt. Fick en hel del att tänka på...
Med en massa tankar i går kom jag fram till att...
Jag klarar mig själv.
Jag känner mig tillräcklig.
Jag kan ha roligt utan honom.
Jag vet att jag betyder mer än att bli behandlad som skit.
Jag har mina vänner.
Jag har ett liv utan honom.
Jag kan äta igen.
Jag mår bra utan honom.
Åt middag förut, och åt dubbelt så mycket som jag gjort de senaste..
Efter det, vräkte jag i mig en halv påse chips, men fick inte nog av det så vräkte i mig nästan hela min chokladkalender fy på mig :(.
Inte nog med det, så ska jag gå ner och äta massa glass nu, haha, jag vet, jag kommer bli tjockis och jag gillare!
PUSS
Med en massa tankar i går kom jag fram till att...
Jag klarar mig själv.
Jag känner mig tillräcklig.
Jag kan ha roligt utan honom.
Jag vet att jag betyder mer än att bli behandlad som skit.
Jag har mina vänner.
Jag har ett liv utan honom.
Jag kan äta igen.
Jag mår bra utan honom.
Åt middag förut, och åt dubbelt så mycket som jag gjort de senaste..
Efter det, vräkte jag i mig en halv påse chips, men fick inte nog av det så vräkte i mig nästan hela min chokladkalender fy på mig :(.
Inte nog med det, så ska jag gå ner och äta massa glass nu, haha, jag vet, jag kommer bli tjockis och jag gillare!
PUSS
leva vidare
Man måste kunna leva vidare.
Det var nu 4 veckor sen det tog slut med mitt livs kärlek, och jag har verkligen mått dåligt, men det känns ändå mycket bättre nu. Vi har itne bråkat denna veckan i alla fall, haha, så det känns as bra.
Jag har verkligen börjat tänka, och känner att jag måste kunna gå vidare, allting tog så j*vla hårt på mig så jag fick tillbaka mina ätstörningar och har verkligen gått ner jätte mycket. Igår när jag köpte en kjol fick jag köpa den i storlek 32 när jag i vanliga fall brukar ha 36 oftast. KUL DÄR.
Det tog upp väldigt mycket plats i min hjärna då, och började verkligen tänka.
Man kan inte ha det så, att gå ner massa för att kärleken tar slut.
Visst, det är jobbigt och man blir ledsen/sårad och har en massa blandade känslor, men jag har ju ändå mitt liv, och jag måste kunna leva vidare. Jag kan gå vidare om jag vill, men jag har inte känt mig redo, inte velat gå vidare, utan bara hoppats på att allt ska gå tillbaka till oss igen.
Att ha ätstörningar är verkligen ingenting som är roligt. Man mår dåligt av det både fysiskt och psykiskt. Därför har jag verkligen försökt börja tänka på allting och vill fixa det, och det går redan mycket bättre, har ätit både lunch och middag nu dom senaste två dagarna, för jag vill verkligen inte gå tillbaka till såpass grova ätstörningar, då jag inte kan kontrollera det.
Går man till en viss gräns, så blir det otroligt svårt att kontrollera sig själv, men nu har jag kontroll över situationen och jag är redo att lösa detta.
Funderat på att fixa andra mål i mitt liv, att satsa extra mycket på musiken kanske, eller träning, eller någonting.
Men inte riktigt besämt mig än eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill göra. Förslag? :D
Jag känner mig mycket mer mogen och har lärt mig efter mina misstag, och jag vet nu att man inte kan vara för krävande i ett förhållande. Partnen måste kunna ha sitt liv också.
Jag vet att mycket var mitt fel, men samtidigt så var ju inte allt pga mig.
Har haft en jobbig dag i skolan idag med mycket snack som jag bara ville döda av, men kändes bättre när mitt lilla söta ex ringde och pratade med mig, då blev jag glad!
Sitter och har kollat på Stockholm Arlanda, slutar snart. haha!
Sen blir det GREY'S!
yeeeah!
pussss
Det var nu 4 veckor sen det tog slut med mitt livs kärlek, och jag har verkligen mått dåligt, men det känns ändå mycket bättre nu. Vi har itne bråkat denna veckan i alla fall, haha, så det känns as bra.
Jag har verkligen börjat tänka, och känner att jag måste kunna gå vidare, allting tog så j*vla hårt på mig så jag fick tillbaka mina ätstörningar och har verkligen gått ner jätte mycket. Igår när jag köpte en kjol fick jag köpa den i storlek 32 när jag i vanliga fall brukar ha 36 oftast. KUL DÄR.
Det tog upp väldigt mycket plats i min hjärna då, och började verkligen tänka.
Man kan inte ha det så, att gå ner massa för att kärleken tar slut.
Visst, det är jobbigt och man blir ledsen/sårad och har en massa blandade känslor, men jag har ju ändå mitt liv, och jag måste kunna leva vidare. Jag kan gå vidare om jag vill, men jag har inte känt mig redo, inte velat gå vidare, utan bara hoppats på att allt ska gå tillbaka till oss igen.
Att ha ätstörningar är verkligen ingenting som är roligt. Man mår dåligt av det både fysiskt och psykiskt. Därför har jag verkligen försökt börja tänka på allting och vill fixa det, och det går redan mycket bättre, har ätit både lunch och middag nu dom senaste två dagarna, för jag vill verkligen inte gå tillbaka till såpass grova ätstörningar, då jag inte kan kontrollera det.
Går man till en viss gräns, så blir det otroligt svårt att kontrollera sig själv, men nu har jag kontroll över situationen och jag är redo att lösa detta.
Funderat på att fixa andra mål i mitt liv, att satsa extra mycket på musiken kanske, eller träning, eller någonting.
Men inte riktigt besämt mig än eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill göra. Förslag? :D
Jag känner mig mycket mer mogen och har lärt mig efter mina misstag, och jag vet nu att man inte kan vara för krävande i ett förhållande. Partnen måste kunna ha sitt liv också.
Jag vet att mycket var mitt fel, men samtidigt så var ju inte allt pga mig.
Har haft en jobbig dag i skolan idag med mycket snack som jag bara ville döda av, men kändes bättre när mitt lilla söta ex ringde och pratade med mig, då blev jag glad!
Sitter och har kollat på Stockholm Arlanda, slutar snart. haha!
Sen blir det GREY'S!
yeeeah!
pussss
love is when..
love is when..
you miss him even before you part
when you could listen to him talk all night
and never get tired of hearing his voice
when the sound of his name will
send chills down your spine
and you see his smile
the second you
close your
eyes
i love you.
you miss him even before you part
when you could listen to him talk all night
and never get tired of hearing his voice
when the sound of his name will
send chills down your spine
and you see his smile
the second you
close your
eyes
i love you.
söndagen, dagen då man får tid att tänka.
Vi tänker sällan på vad vi har, men alltid på det vi saknar.
Jag vet att det jag gjorde var fel när vi var tillsammans för jag tog dig för givet. Jag tänkte att du alltid skulle finnas där och därför ville jag alltid bara ha ut mer och mer.
Har verkligen tänkt otroligt mycket på allt och jag känner mig redo för nya tag (då menar jag egentligen med dig).
Jag är redo att kämpa för saker o ting, jag vill så mycket. Men jag vet också att man inte alltid kan få allt man ber om. I mitt liv har jag ofta fått precis som jag vill och kunnat få vem jag vill, men samma gäller inte med dig.
Jag är medveten om att vårt förhållade inte alls var bra i slutet, och jag borde ansträngt mig mer för att fixa allt som var fel, fixa allt jag gjorde fel, anstränga mig mer för oss, men jag vet att det är försent. Försent att berätta hur mycket jag vill göra för oss, hur mycket jag är villig för att få det bra tillsammans med dig, hur villig jag är att tänja på gränser och att inte vara för "besatt" och beroende.
Jag har mognat, jag vet nu vad som är mindre rätt och vad jag borde ha gjort när det gällde vårt förhållande.
Jag tänkte jämt på hur jag ville ha allt och vad som saknades i vårt förhållande, ville hela tiden göra allting bättre och insåg inte hur lycklig du redan gjorde mig.
Hade jag fått gå tillbaka några månader hade jag visat att jag var nöjd med det jag hade och att jag inte krävde massa av dig.
Samtidigt som allt detta hänt, så är jag medveten om att du inte behandlat mig riktigt rätt och att det finns folk som säger att du iprincip utnyttjar mig när du bara träffar mig för sex eller att du behöver någonstans att sova, men samtidigt så vet jag att det inte riktigt är sant.
Du gjorde mig till den lyckligaste tjejen i världen.
Jag älskar dig och jag säger inte det för att göra allting jobbigt utan för att jag verkligen menar det.
Jag kan göra allt för dig och allt du ber om. Jag är redo att ha ett liv, men att älska dig vid sidan om. Jag är redo att leva ett liv och göra saker och kunna lita på andra, lita på dig. Vill du bara vara vän kan jag inte kräva mer ifrån dig. Men jag känner min mognare, mer redo för livet, redo att älska dig på "rätt sätt". Har lärt mig att man aldrig ska ta någon för givet utan att man måste kämpa.
Jag är redo att testa en gång till och verkligen kämpa för att inte råka ut för bråken som uppstod och att ha en bättre, mognare förhållande där vi litar mer på varandra.
Det enda jag inte kan kräva ifrån dig är ett förhållande om du inte älskar mig.
Kräver ingenting ifrån dig, vill bara att du ska veta hur jag känner.
jag älskar dig.
Jag vet att det jag gjorde var fel när vi var tillsammans för jag tog dig för givet. Jag tänkte att du alltid skulle finnas där och därför ville jag alltid bara ha ut mer och mer.
Har verkligen tänkt otroligt mycket på allt och jag känner mig redo för nya tag (då menar jag egentligen med dig).
Jag är redo att kämpa för saker o ting, jag vill så mycket. Men jag vet också att man inte alltid kan få allt man ber om. I mitt liv har jag ofta fått precis som jag vill och kunnat få vem jag vill, men samma gäller inte med dig.
Jag är medveten om att vårt förhållade inte alls var bra i slutet, och jag borde ansträngt mig mer för att fixa allt som var fel, fixa allt jag gjorde fel, anstränga mig mer för oss, men jag vet att det är försent. Försent att berätta hur mycket jag vill göra för oss, hur mycket jag är villig för att få det bra tillsammans med dig, hur villig jag är att tänja på gränser och att inte vara för "besatt" och beroende.
Jag har mognat, jag vet nu vad som är mindre rätt och vad jag borde ha gjort när det gällde vårt förhållande.
Jag tänkte jämt på hur jag ville ha allt och vad som saknades i vårt förhållande, ville hela tiden göra allting bättre och insåg inte hur lycklig du redan gjorde mig.
Hade jag fått gå tillbaka några månader hade jag visat att jag var nöjd med det jag hade och att jag inte krävde massa av dig.
Samtidigt som allt detta hänt, så är jag medveten om att du inte behandlat mig riktigt rätt och att det finns folk som säger att du iprincip utnyttjar mig när du bara träffar mig för sex eller att du behöver någonstans att sova, men samtidigt så vet jag att det inte riktigt är sant.
Du gjorde mig till den lyckligaste tjejen i världen.
Jag älskar dig och jag säger inte det för att göra allting jobbigt utan för att jag verkligen menar det.
Jag kan göra allt för dig och allt du ber om. Jag är redo att ha ett liv, men att älska dig vid sidan om. Jag är redo att leva ett liv och göra saker och kunna lita på andra, lita på dig. Vill du bara vara vän kan jag inte kräva mer ifrån dig. Men jag känner min mognare, mer redo för livet, redo att älska dig på "rätt sätt". Har lärt mig att man aldrig ska ta någon för givet utan att man måste kämpa.
Jag är redo att testa en gång till och verkligen kämpa för att inte råka ut för bråken som uppstod och att ha en bättre, mognare förhållande där vi litar mer på varandra.
Det enda jag inte kan kräva ifrån dig är ett förhållande om du inte älskar mig.
Kräver ingenting ifrån dig, vill bara att du ska veta hur jag känner.
jag älskar dig.
det finns inget vi
vill att allt ska vara som förr
du gjorde mig glad
bara att se dig kunde få mig att le
känna din värme din närhet fick mig att må underbart
jag va lycklig
men det är inte som förr
jag är inte glad längre
jag kan inte le igen på samma sätt
att få känna din kropp är bara en dröm
jag är olycklig
jag är lycklig, men mitt hjärta är krossat
jag är inte samma människa som jag var med dig
även om jag mår bra utåt, så känner jag smärta dagligen
en smärta som inte går att beskriva med ord
du älskar mig inte längre
jag är olycklig även om mitt hjärta går vidare
jag är samma männsika, men inte med samma inställningar i livet
jag mår inte alltid bra utåt för smärtan finns alltid där
en smärta som inte går att beskriva med ord
jag älskar dig
du gjorde mig glad
bara att se dig kunde få mig att le
känna din värme din närhet fick mig att må underbart
jag va lycklig
men det är inte som förr
jag är inte glad längre
jag kan inte le igen på samma sätt
att få känna din kropp är bara en dröm
jag är olycklig
jag är lycklig, men mitt hjärta är krossat
jag är inte samma människa som jag var med dig
även om jag mår bra utåt, så känner jag smärta dagligen
en smärta som inte går att beskriva med ord
du älskar mig inte längre
jag är olycklig även om mitt hjärta går vidare
jag är samma männsika, men inte med samma inställningar i livet
jag mår inte alltid bra utåt för smärtan finns alltid där
en smärta som inte går att beskriva med ord
jag älskar dig
Wihooo, jätte bra dag, verkligen..
Sjukaste dagen på länge..eller..jobbigaste.
Åkte ju in till stan och träffade mitt ex (ja, han dök upp..), vi pratade och det gick bra och sånt,
åkte hem till honom och skulle ut med hans hund för då kunde vi snacka mer och sånt. Det gjorde vi och sen hamnade vi i hans säng och vips så hade vi sex.
Ibland undrar jag varför jag gör som jag gör i vissa lägen.
Visst, det var inga känslor inblandade eller någonting, det kändes jätte bra, även om det inte var kärlek i bilden.
Han betyder fortfarande otroligt mycket för mig eftersom han är den person som betytt mest av alla! Men jag är inte kär i honom, det är jag inte. Jag älskar honom som en vän, jag skulle kunna leva med honom, som vän.
Ingenting mer egentligen.
faktiskt inte.
Men allt kändes verkligen jätte bra mellan oss och vi hade kul och skojade med varandra osv..
Sen när vi skildes åt och skulle träffa våra vänner själva, så blev allt jobbigt igen.. Vi bråkade som fan på telefon och jag fick tillbaka alla känslor om självmord.
Åkte hem i alla fall, för hade inte ätit någonting på hela dagen (det gick bara inte att få ner något..), och när jag väl kom hem bröt jag fullständigt ihop. Jag bara grät och grät och det slutade inte. Tillslut kom min mamma upp och jag berättade alla tankar, om ätstörningarna igen, om självmordstankarna och om att jag aldrig ville göra abort utan att jag gjorde det för att han ville det.
Jag bara vräkte ur alla känslor och bara grät.
När jag kollade mig i spegeln var jag seriöst svart i hela ansiktet och hela armarna..
Jag vill inte förlora honom som vän.. det vill jag inte.
Och jag vet inte vad som händer nu..
Åkte ju in till stan och träffade mitt ex (ja, han dök upp..), vi pratade och det gick bra och sånt,
åkte hem till honom och skulle ut med hans hund för då kunde vi snacka mer och sånt. Det gjorde vi och sen hamnade vi i hans säng och vips så hade vi sex.
Ibland undrar jag varför jag gör som jag gör i vissa lägen.
Visst, det var inga känslor inblandade eller någonting, det kändes jätte bra, även om det inte var kärlek i bilden.
Han betyder fortfarande otroligt mycket för mig eftersom han är den person som betytt mest av alla! Men jag är inte kär i honom, det är jag inte. Jag älskar honom som en vän, jag skulle kunna leva med honom, som vän.
Ingenting mer egentligen.
faktiskt inte.
Men allt kändes verkligen jätte bra mellan oss och vi hade kul och skojade med varandra osv..
Sen när vi skildes åt och skulle träffa våra vänner själva, så blev allt jobbigt igen.. Vi bråkade som fan på telefon och jag fick tillbaka alla känslor om självmord.
Åkte hem i alla fall, för hade inte ätit någonting på hela dagen (det gick bara inte att få ner något..), och när jag väl kom hem bröt jag fullständigt ihop. Jag bara grät och grät och det slutade inte. Tillslut kom min mamma upp och jag berättade alla tankar, om ätstörningarna igen, om självmordstankarna och om att jag aldrig ville göra abort utan att jag gjorde det för att han ville det.
Jag bara vräkte ur alla känslor och bara grät.
När jag kollade mig i spegeln var jag seriöst svart i hela ansiktet och hela armarna..
Jag vill inte förlora honom som vän.. det vill jag inte.
Och jag vet inte vad som händer nu..
Den som har ett problemfritt liv har det nog underbart!
Tänk om man kunde få bli problemfri. Slippa all skit och bara ha de bra jämt. Vem hade inte vart nöjd med det livet liksom?
Bara må bra jämt.
Få känna den underbara kärleken som fan inte alltid är underbar i de verkliga livet.
Jag fick höra en gång att jag inte kan fortsätta leva i min fantasivärld utan jag måste inse att jag lever ett riktigt liv och att det händer att folk ljuger och säger saker som de senare tar tillbaka och ångrar att de sagt.
Jag ska sluta leva i min fantasivärld och inse att det riktiga livet är tuffare och tuffare hela tiden.
Man har bra stunder men sen kan saker o ting falla tillbaka till botten igen!
Jag gick från ätstörningar som gjorde att jag höll på att åka in på sjukhus, som ledde till att jag inte ville leva, ville ta mitt liv. Då träffade jag Honom med stort H och älskade livet och såg fram emot allting, för första gången hade jag drömmar inför livet som vuxen. Han försvann lite mer än 10 månader senare och poff så var alla drömmar borta.
Jag lever inget fantasiliv, jag trodde bara att du var speciell och kunde mena saker som föralltid.
Eller att jag gjorde abort för att du lovade att vi senare om några år skulle skaffa barn.
Fattar du att jag gjorde det största grejen i mitt liv för att du ville det och gav mitt ett löfte?
Allt är borta och jag lever faktiskt inget fantasiliv. Jag lär mig bara att lita på folk som jag tror jag kan lita på.
Bara må bra jämt.
Få känna den underbara kärleken som fan inte alltid är underbar i de verkliga livet.
Jag fick höra en gång att jag inte kan fortsätta leva i min fantasivärld utan jag måste inse att jag lever ett riktigt liv och att det händer att folk ljuger och säger saker som de senare tar tillbaka och ångrar att de sagt.
Jag ska sluta leva i min fantasivärld och inse att det riktiga livet är tuffare och tuffare hela tiden.
Man har bra stunder men sen kan saker o ting falla tillbaka till botten igen!
Jag gick från ätstörningar som gjorde att jag höll på att åka in på sjukhus, som ledde till att jag inte ville leva, ville ta mitt liv. Då träffade jag Honom med stort H och älskade livet och såg fram emot allting, för första gången hade jag drömmar inför livet som vuxen. Han försvann lite mer än 10 månader senare och poff så var alla drömmar borta.
Jag lever inget fantasiliv, jag trodde bara att du var speciell och kunde mena saker som föralltid.
Eller att jag gjorde abort för att du lovade att vi senare om några år skulle skaffa barn.
Fattar du att jag gjorde det största grejen i mitt liv för att du ville det och gav mitt ett löfte?
Allt är borta och jag lever faktiskt inget fantasiliv. Jag lär mig bara att lita på folk som jag tror jag kan lita på.
Snart en vecka..
..sen allt hände. Mitt liv som föll, alla mina planer inför framtiden som förstördes. Det finns ingenting jag kan göra åt det egentligen eftersom man inte kan ändra en persons känslor. Jag känner mig tom inuti, men försöker gå vidare genom att glömma.
Det är verkligen svårare än vad en människa kan föreställa sig, och det gör att jag ibland kan bli världens jävla pain in the ass, och det säger jag verkligen förlåt för!!
Jag kommer inte komma över det lätt, eftersom det mitt liv verkligen var uppbyggt på kärleken och det menar jag verkligen varenda ord i.
Jag lever vidare, men det är svårt.
Vi är vänner och det är jag i alla fall glad för eftersom det är svårt att bara släppa någon så direkt som man haft där hela tiden, som man älskar och inte vill vara utan.
Så tack och hej nästa tjejkille.
Nej, kan verkligen inte komma på tanken.
Det är verkligen svårare än vad en människa kan föreställa sig, och det gör att jag ibland kan bli världens jävla pain in the ass, och det säger jag verkligen förlåt för!!
Jag kommer inte komma över det lätt, eftersom det mitt liv verkligen var uppbyggt på kärleken och det menar jag verkligen varenda ord i.
Jag lever vidare, men det är svårt.
Vi är vänner och det är jag i alla fall glad för eftersom det är svårt att bara släppa någon så direkt som man haft där hela tiden, som man älskar och inte vill vara utan.
Så tack och hej nästa tjejkille.
Nej, kan verkligen inte komma på tanken.
Dessa två (underbarakärlek) är på tv nu, så ska checka lite Grey's.
Pussen.
Du var...
... en underbar kille och jag kommer aldrig kunna hitta någon som dig, någon som får mig att känna så som du fått.
Ingen med det underbara leendet,
ingen med det så otroligt härliga speciella egna skrattet,
ingen med den otroliga personligheten,
ingen som är så hårfixerad,
ingen som är så snygg,
ingen som stärkte mig som du,
ingen som är så underbar,
ingen som är så speciell,
ingen som får mig så jävla lycklig genom att bara ta din hand på mig och smeka mig med den,
ingen som får mig att känna mig så värdefull,
ingen som är så perfekt som du är i mina ögon,
ingen som dig.
Du är verkligen perfekt i mina ögon, hela du, dina läppar(!!!!), ditt ansikte, ditt hår, dina armar, dina ben (förutom att dom typ är smalare än mina), inte tala om dina ögon som är så otroligt jävla vackra att det inte finns några ord som kan beskriva, de där mörka och fina med de långa markerade ögonfransarna som bara är så jävla underbara, din mage, asså ALLT. Jag kommer aldrig kunna förklara i ord hur mycket du betydde för mig, eller ja, hur mycket du betyder....
Kommer verkligen aldrig hitta någon som får mig känna så som du fått.
För jag vet att du var den rätta..
Ingen med det underbara leendet,
ingen med det så otroligt härliga speciella egna skrattet,
ingen med den otroliga personligheten,
ingen som är så hårfixerad,
ingen som är så snygg,
ingen som stärkte mig som du,
ingen som är så underbar,
ingen som är så speciell,
ingen som får mig så jävla lycklig genom att bara ta din hand på mig och smeka mig med den,
ingen som får mig att känna mig så värdefull,
ingen som är så perfekt som du är i mina ögon,
ingen som dig.
Du är verkligen perfekt i mina ögon, hela du, dina läppar(!!!!), ditt ansikte, ditt hår, dina armar, dina ben (förutom att dom typ är smalare än mina), inte tala om dina ögon som är så otroligt jävla vackra att det inte finns några ord som kan beskriva, de där mörka och fina med de långa markerade ögonfransarna som bara är så jävla underbara, din mage, asså ALLT. Jag kommer aldrig kunna förklara i ord hur mycket du betydde för mig, eller ja, hur mycket du betyder....
Kommer verkligen aldrig hitta någon som får mig känna så som du fått.
För jag vet att du var den rätta..
Allting har ett slut?
Kärlek är det bästa jag vart med om. Det var verkligen äkta. Du förändrade mitt liv totalt. När jag träffade dig första gången mådde jag så otroligt dåligt. Jag hade ätstörningar och självmordstankar, jag ville verkligen inte mer. Du märkte det på mig, men ändå stod du ut med mig ett tag, pratade i telefon med mig och smsade mig massor. Det krävdes tid från min sida innan jag hade orken att börja ses mer. Men när vi väl gjorde det, fick du mig alltid på bättre tankar. Och jag lovar dig, att det var kärlek vid första ögonkastet. Du fick mig förälskad, du fick mig verkligen att känna mig värdefull och älskad, för första gången i mitt liv. Jag hade någon som alltid fanns där och som stöttade dygnet runt. Du fick mig att skratta, när vi skojade med varandra. Du fick mig verkligen lycklig, och jag blev en starkare människa som tänkte "han älskar mig verkligen, jag måste vara värd någonting i alla fall, jag är inte sämst som jag alltid trott". Dessutom såg jag verkligen ingen mening med livet innan jag träffade dig, kunde inte förstå varför man skulle leva, skulle det vara som att man äter, sover, skola/jobb, kanske träffar vänner, och inget mer i livet så skulle det fan vara så jävla tråkigt att jag lika gärna kunde dö.. När jag lärde känna dig visade du mig vad äkta kärlek var, och du fick mig att se en mening med livet. Vi planerade vår framtid tillsammans, och kommer ihåg när du sa till mig att du ville förlova dig med mig när vi var utomlands i somras, men det hände aldrig, du ändrade ditt beslut och tänkte att vi var bara unga, vi hade hela livet tillsammans, det sårade, det gjorde det, men du sa samtidigt att vi hade hela livet framför oss och att det skulle hända senare i våra liv. Samma när jag blev gravid, "vi är för unga för att skaffa barn nu, men vi ska ha det när vi blir äldre, har stabil ekonomi och känner oss mer redo. Jag trodde på dig. Jag trodde du menade allt det, och att du verkligen menade det. Antagligen menade du det inte så mycket att du tänkte hålla det. Du fick mig att må bra, du fick mig att vilja leva, du fick bort mina ätstörningar, du fick mig att älska dig. Allting försvann nu. Jag vet att ingen någonsin kommer kunna ta din plast hos mig, ingen kommer någonsin kunna betyda lika mycket som du har gjort för mig, som du betyder för mig fortfarade. Jag ville aldrig att detta skulle hända, men jag vet ju samtidigt att ett förhållande funkar inte om den andra inte vill mer. På sista tiden var det inte bra mellan oss, det vet jag, men jag trodde att äkta kärlek betydde mer än så, att det var äkta och inte bara skulle brytas. Jag vet att jag inte kommer kunna lita på människor i första hand längre, kommer aldrig vilja att en människa kommer så tätt inpå mitt liv längre, för jag vet att jag aldrig kan vara säker. Du sa till mig att du ville leva ditt liv med mig, att du ville gifta dig och skaffa familj med mig, vi pratade ofta om att vi skulle flytta utomlands tillsammans och bilda ett liv tillsammans där. Men jag vet att det kanske aldrig kommer hända nu. På ett sätt känner jag att detta kanske skulle kunna vara som en paus för oss, att vi kanske nån gång hittar tillbaka till varandra, men jag är långt ifrån säker, för jag vet ingenting längre. Att jag har dåligt självförtroende igen är ingen nyhet, och det är mycket för jag inte kände mig uppskattad av dig längre, kände mig så otroligt jävla dålig för att jag inte kunde vara bra nog för dig, kändes det som i alla fall. Att allt har ett slut, att detta hade ett slut är otroligt jobbig att bara sudda ut, men jag ska försöka leva vidare, även om jag inte är säker på att det kommer att gå..
Äkta kärlek tar aldrig slut, och det kommer det inte göra för mig i alla fall, för jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer finnas här ifall du ändrar dig, ifall du vill ha tillbaka mig. Jag vet att det som vi hade verkligen var äkta, därför tänker jag inte sluta hoppas.Jag älskar dig av hela mitt hjärta. 315 dagar hade vi tillsammans.
Våran låt...
Att stötta folk är det självklart för dig?
Visst är det härligt när man har personer som är en nära, som stöttar en och som finns där. Som älskar en för den man är och spelar ingen roll om man råkar göra fel, för att personen förlåter. En person som man kan prata om precis allting utan att det känns minsta lilla konstigt. Personen som man kan sitta med helt tyst utan att säga någonting utan att det känns pinsamt eller jobbigt. Personen som stöttar i precis alla lägen, även om det har vart jobbiga saker för den själv, men som ändå alltid ställer upp.
Det gäller bara att kunna ge allt det tillbaka, men visst är det härligt med såna underbara personer!
Jag är otroligt glad över att jag har det och att det finns personer där för mig, för utan dom hade jag nog inte kommit så långt i mitt liv. Dom har fått mig att bli en starkare person, fått bättre självförtroende och att kunna ta hand om mig själv bättre. Jag älskar att ha personer jag kan prata med, som jag kan få ut alla problem på, men samtidigt gäller det att kunna ställa upp för dom också! Man kan inte bara ta, utan man måste kunna ge och ta!
För mig är det mer och mer självklart att jag ställer upp för mina nära och jag är otroligt glad att dom låter mig göra just det och att dom litar på mig.
Jag älskar min pojkvän, min familj och mina vänner otroligt mycket.
Dels också, så startade jag denna bloggen för att kunna stötta och hjälpa folk som har svårt med sig själva och sina liv. Som kanske har nära folk, eller ingen alls, men har ingen dom verkligen vill prata med, då kan det vara otroligt mycket lättare att prata med någon man inte känner. Då finns jag här. För jag vill kunna hjälpa folk.
Det gäller bara att kunna ge allt det tillbaka, men visst är det härligt med såna underbara personer!
Jag är otroligt glad över att jag har det och att det finns personer där för mig, för utan dom hade jag nog inte kommit så långt i mitt liv. Dom har fått mig att bli en starkare person, fått bättre självförtroende och att kunna ta hand om mig själv bättre. Jag älskar att ha personer jag kan prata med, som jag kan få ut alla problem på, men samtidigt gäller det att kunna ställa upp för dom också! Man kan inte bara ta, utan man måste kunna ge och ta!
För mig är det mer och mer självklart att jag ställer upp för mina nära och jag är otroligt glad att dom låter mig göra just det och att dom litar på mig.
Jag älskar min pojkvän, min familj och mina vänner otroligt mycket.
Dels också, så startade jag denna bloggen för att kunna stötta och hjälpa folk som har svårt med sig själva och sina liv. Som kanske har nära folk, eller ingen alls, men har ingen dom verkligen vill prata med, då kan det vara otroligt mycket lättare att prata med någon man inte känner. Då finns jag här. För jag vill kunna hjälpa folk.
?
Kan man bli älskad för den man är?
Nu för tiden är jag mer osäker..
Nu för tiden är jag mer osäker..
ge inte upp efter all den här tiden!
Sluta hoppas, sluta dröm.
Då slipper du bli besviken och ledsen i slutändan.
Då slipper du bli besviken och ledsen i slutändan.
Varför vill jag inte sluta hoppas?
Varför vill jag inte sluta drömma?
Jag vägrar sluta med det. Jag vill hoppas och drömma hela mitt liv, för det är då man kämpar efter någonting man verkligen vill/vill ha. Jag skulle kunna göra precis vad som helst för att få min dröm i uppfyllelse.
Att få fortsätta det underbara jag har nu. Men det är inte mig det hänger på längre, utan någon annan. Därför finns det inte så mycket jag kan göra, utan det jag kan göra nu är att fortsätta hoppas och fortsätta drömma.
Jag är som sagt villig att göra vad som helst. Så säg till om det finns någonting jag kan göra.
Du är min framtid i mina ögon.
Jag älskar dig, glöm aldrig det.
Varför vill jag inte sluta drömma?
Jag vägrar sluta med det. Jag vill hoppas och drömma hela mitt liv, för det är då man kämpar efter någonting man verkligen vill/vill ha. Jag skulle kunna göra precis vad som helst för att få min dröm i uppfyllelse.
Att få fortsätta det underbara jag har nu. Men det är inte mig det hänger på längre, utan någon annan. Därför finns det inte så mycket jag kan göra, utan det jag kan göra nu är att fortsätta hoppas och fortsätta drömma.
Jag är som sagt villig att göra vad som helst. Så säg till om det finns någonting jag kan göra.
Du är min framtid i mina ögon.
Jag älskar dig, glöm aldrig det.
varför?
Känner ett tomrum inom mig...
Jag vet att man inte kan ändra en människa hur den är eller hur den vill vara.
Men man måste kunna kompromissa, göra saker som kan betyda otroligt mycket för en annan människa, men i själva verket är det bara småsaker.
Jag är verkligen trött på allting nu. Jag vill känna att allt har en mening, att allt är värt. Men hur vet jag om du inte visar det?
Varför inte kämpa för saker man vill, om man nu vill det?
Varför inte ha tålamodet att kämpa, om man nu vill?
Varför inte försöka...?
Jag vet att man inte kan ändra en människa hur den är eller hur den vill vara.
Men man måste kunna kompromissa, göra saker som kan betyda otroligt mycket för en annan människa, men i själva verket är det bara småsaker.
Jag är verkligen trött på allting nu. Jag vill känna att allt har en mening, att allt är värt. Men hur vet jag om du inte visar det?
Varför inte kämpa för saker man vill, om man nu vill det?
Varför inte ha tålamodet att kämpa, om man nu vill?
Varför inte försöka...?
Vad är viktigast i livet?
Detta är bland de sötaste jag vet, så sjukt romantiskt och underbart.
Visst, detta klippet är inte lika bra som när man ser hela skiten i OC, men jag blir verkligen lycklig av det här klippet. Det är så sjukt gulligt och romantiskt.
För mig är kärlek det viktigaste i livet, för jag skulle aldrig klara mig utan det. Vad skulle man göra utan kärlek? Man skulle känna sig så ensam och bortglömd, så oälskad. Kärlek är verkligen det viktigaste för mig. Det kan vara kärlek från vem som helst egentligen, familj, vänner, pojkvän/flickvän, bara det finns kärlek!
Utan alla i min närhet som stöttar mig vet jag inte hur jag skulle funka.
Och jag vet inte omjag kommer fungera om någonting händer med min bästa vän nu. Vart ska jag ta vägen? Vem ska finnas där och stötta mig? Händer någonting dig nu kommer jag inte klara av skolan, ingenting.
Vi hoppas på det bästa!
Men vad säger du, är kärlek det viktigaste i livet för dig?
Eller finns det något som är viktigare, pengar kanske?
Vad är viktigast?
så jävla trött
Jag är så jävla trött på folk som inte kan hantera saker. Folk som sårar och vet om det, men ändå inte gör någon skillnad. Jag är trött på att bli sårad och att personerna vet om det själva.
Njuter DU av att såra eller vad är det som inte stämmer?
Vad är det jag gör fel? Vad är det som jag ska ändra på mig själv för att du inte ska göra såhär mot mig?
Jag förstår mig inte på folk som verkar njuta av att såra och få andra människor att må dåligt, är det verkligen sån du är?
För i så fall känner jag inte dig som jag trodde att jag verkligen gjorde.
Du har också sagt att du gör saker utan att du är medveten om det, men upprepas saker om och om igen, så borde du väl förstå, eller?
Jag är trött på allt det här, kan du förstå det?
Jag är trött på att bli sviken om och om igen.
Jag är trött på att ständigt må dåligt för att allt detta händer, för det påverkar mig så mycket så jag verkligen mår dåligt.
Jag är så jävla trött på allt detta nu!
JAG HATAR DET!
Njuter DU av att såra eller vad är det som inte stämmer?
Vad är det jag gör fel? Vad är det som jag ska ändra på mig själv för att du inte ska göra såhär mot mig?
Jag förstår mig inte på folk som verkar njuta av att såra och få andra människor att må dåligt, är det verkligen sån du är?
För i så fall känner jag inte dig som jag trodde att jag verkligen gjorde.
Du har också sagt att du gör saker utan att du är medveten om det, men upprepas saker om och om igen, så borde du väl förstå, eller?
Jag är trött på allt det här, kan du förstå det?
Jag är trött på att bli sviken om och om igen.
Jag är trött på att ständigt må dåligt för att allt detta händer, för det påverkar mig så mycket så jag verkligen mår dåligt.
Jag är så jävla trött på allt detta nu!
JAG HATAR DET!
så rätt!
There is only one happiness in this life, to love and be loved
Dagens fråga!
Ska det påverka ett förhållande om pojkvännens/flickvännens syskon inte tycker om sin brors/systers flickvän/pojkvän?
Vad är riktig kärlek egentligen?
Har du någonsin kännt pirret i magen när du ska träffa just honom/henne?
Har du någonsin kännt att han/hon personen är den vackraste utav alla människor du sett?
Har du någonsin kännt att det inte finns någon bättre person är just honom/henne?
Har du någonsin kännt att du skulle göra allting i hela världen för honom/henne?
Har du någonsin kännt att ingenting är värt något utan honom/henne?
Har du någonsin kännt att utan honom/henne så skulle ingenting i hela världen spela någon roll?
Har du någonsin kännt att du skulle kunna leva resten av ditt liv med honom/henne?
Har du någonsin kännt riktig kärlek?
Är du rädd för kärlek? Tror du att det är någonting farligt? Att kärlek är någonting som bara ska skada dig tillslut?
Då har du inte upplevt äkta kärlek. Visst, många förhållanden tar slut, men det finns också dem som håller för alltid.
Man kan aldrig lova någon ett för alltid, men man kan göra allt för att det ska förbli hela livet ut.
Det är hemskt för dem som råkar ut för ett brustet hjärta, för dem som såras av kärlek så dem känner att inget mer är värt något. Dem som intalar sig själva att det är kärlek dem upplever är nog värst. Dem som tänker, "men denna tjej är nog den bästa man kan få, snyggare finns det ju inte så många, så varför är jag inte kär. Jo, men jag är nog kär i henne, jag älskar henne, för hon är snygg". När folk säger att dem verkligen älskar varandra, men i själva verket inte menar det. Allt det är fel, så otroligt fel. Har man upplevt äkta kärlek så vet man verkligen vad det är, och det finns ingenting bättre. Tar man allt före den man älskar, så älskar man nog inte personen fullt ut.
Men vad är riktig kärlek egentligen? Det är nog upp till var och en att uppfatta kärlek själva.
Jag vet vad riktig kärlek är, och om jag fick bestämma, så skulle alla få uppleva det.
Har du någonsin kännt att han/hon personen är den vackraste utav alla människor du sett?
Har du någonsin kännt att det inte finns någon bättre person är just honom/henne?
Har du någonsin kännt att du skulle göra allting i hela världen för honom/henne?
Har du någonsin kännt att ingenting är värt något utan honom/henne?
Har du någonsin kännt att utan honom/henne så skulle ingenting i hela världen spela någon roll?
Har du någonsin kännt att du skulle kunna leva resten av ditt liv med honom/henne?
Har du någonsin kännt riktig kärlek?
Är du rädd för kärlek? Tror du att det är någonting farligt? Att kärlek är någonting som bara ska skada dig tillslut?
Då har du inte upplevt äkta kärlek. Visst, många förhållanden tar slut, men det finns också dem som håller för alltid.
Man kan aldrig lova någon ett för alltid, men man kan göra allt för att det ska förbli hela livet ut.
Det är hemskt för dem som råkar ut för ett brustet hjärta, för dem som såras av kärlek så dem känner att inget mer är värt något. Dem som intalar sig själva att det är kärlek dem upplever är nog värst. Dem som tänker, "men denna tjej är nog den bästa man kan få, snyggare finns det ju inte så många, så varför är jag inte kär. Jo, men jag är nog kär i henne, jag älskar henne, för hon är snygg". När folk säger att dem verkligen älskar varandra, men i själva verket inte menar det. Allt det är fel, så otroligt fel. Har man upplevt äkta kärlek så vet man verkligen vad det är, och det finns ingenting bättre. Tar man allt före den man älskar, så älskar man nog inte personen fullt ut.
Men vad är riktig kärlek egentligen? Det är nog upp till var och en att uppfatta kärlek själva.
Jag vet vad riktig kärlek är, och om jag fick bestämma, så skulle alla få uppleva det.
