Att man kan känna sig så blåst och lurad av en människa...
Du lurade mig verkligen på riktigt nu, och det sårade mig otroligt.
Alla samtalen, skratten, helgen, att du frågade mig flera gånger om att sova hos dig, asså allt.
Du lurade mig otroligt.

Nu ska jag vara stark och stå emot allt.
Du kan inte lura mig igen, jag tål mer än du tror och jag är starkare än du tror.
Jag kan mer än vad du säger och jag kan stå upp för mig själv oavsett vad du säger.
Du hade mig, du sumpade det.
Jag finns inte längre för dig.
Jag lever mitt liv nu, och du lever ditt.
Jag tänker inte vara den personen längre som bara stöttar dig och finns där för dig när du inte gör detsamma för mig.
Jag kan gå vidare utan dig, oavsett vad du säger.
Jag klarar mig bra själv. Jag är stark nu.
Jag är stark som vilken människa som helst som fallit till botten och tagit sig upp.
Jag är en vanlig människa, som tror på mig själv och det jag gör.
Jag klarar mig utan dig.
För jag vet att jag förtjänar bättre än sättet du behandlar mig på.