Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka.

Ligger det inte någonting i det?
Jag reagera något så fruktansvärt när jag såg dom orden!
Det är så rätt så det inte är sant.
Jag känner mig så otroligt misslyckad, för verkligen allt har vart skit det senaste, men samtidigt tänker jag att jag måste hela tiden försöka se framåt.
Folk, så som du, kommer att misslyckas, och då gäller det att verkligen försöka ta sig ur allting och ge gärnet att glömma/förlåta och gå vidare.
Alla har motgångar i livet och därför gäller det att verkligen tro på sig själv och inse att framtiden erbjuder något finare och bättre. Därför får man verkligen aldrig sluta försöka.

Sitter och kollar på biggest loser just nu, där dom gör tävlingar, där kan man verkligen behöva den meningen.
Dom gör hela tiden olika tävlingar som handlar om hur mycket dom klarar av att göra/träna eller liknande, och där gäller det att alltid ge mer än vad man har.
Man kan alltid göra mer än man tror, man kan alltid ge lite till.

Har man ett träningspass och tex är på ett löpband och känner att man verkligen inte orkar mer, man är trött och  att man inte vill längre. Tänk framåt, FÖRSÖK att anstränga dig ännu mer, för man kan alltid lite mer när man känner så, man kan alltid springa en stund till. Vad är det värsta som kan hända? Man blir jätte trött, visst, man kan svimma eller spy av att man tränar för hårt, men vadå då? Det kan hända och det är inte farligt. Det drabbar ju bara dig och ingen annan.

Det gäller egentligen alla situationer.
Däremot så ska man ju inte tänja på gränser när det är andra personer bekostad. Men det beror alltid på situation.

Jag har hamnat i en situation där jag känner mig hopplös, att det inte finns någonting kvar som är bra i mitt liv för allt bara är kaos.
Det tog slut med mitt livs kärlek, vilket gör att jag aldrig kan somna och försover mig varje dag till skolan, och dessa grejer som ledde till att jag fick återfall i anorexian, på det så är min mamma jätte sjuk och då måste jag göra allting hemma.  Så just nu känner jag bara att allt är bajs!
Det är nu jag måste tänka, tänka på allt bra som finns i livet, så som, min familj och mina vänner, dom som finns där för mig som älskar mig för den jag är. och som alla säger till mig, jag kommer hitta en ny kille senare som jag kanske älskar och kan vara lika lycklig med. Visst, ingen kommer någonsin kunna betyda lika mycket som honom men det finns fortfarande hopp kvar i mitt meningslösa liv i alla fall. Jag försöker verkligen se framåt och tänka att visst, allt är skit nu, men då kan det ju bara bli bättre?
Alla är värda att fortsätta kämpa, för sin egen skull.