Sitter med en kopp god kaffe i handen och funder på en massa saker.
Vad gör man när ens pappa säger till en att hela ens liv är åt helvete? Att man snart sitter utan skola, vänner och pojkvän om jag fortsätter såhär?
Vad svarar man egentligen?
Jag vet inte längre hur jag ska bete mig i vissa lägen.
Jag tjatar på alla andra, mina vänner, folk runt om kring mig osv att dem måste ha mer självförtroende, men jag har inte ens något själv?
Att intala sig själv att man är bra som man är, att man duger som den person man är, det är svårt, men det är någonting man måste intala sig själv. Men man blir också osäker när ens egen pappa säger saker till en som det.
Vad gör man egentligen?
Jag vet att jag förtjänar bättre än så av min egen pappa, och att jag verkligen inte borde ta åt mig, för han vet egentligen inte mycket om mig och mitt liv, men samtidigt tar jag åt mig, även om jag inte vill.

Jag vet också att mycket på min blogg handlar om mig och mina känslor.
Men vill också dela med mig av allting, därför skriver jag det. Vill få ut mina känslor så jag slipper gå runt och ha allting inom mig. För det hjälper faktiskt otroligt mycket att prata om saker, och på detta sätt slipper jag prata med folk om det, utan istället bara få ur mig det.

Ska börja skriva saker mer ÅT människor istället för bara om mig själv.
Men vill då gärna ha tips på mer om vad ni vill att jag ska skriva, och vad ni kanske vill ha hjälp om?