Funderat på om jag verkligenverkligen ville ha själva barnet när jag var gravid, jag tror mer det var att jag ville fly från verkligheten, komma bort från allting som gjorde en själv osäker.
Jag är själv inte personen som festar varje helg och håller på med sånt hela tiden, visst händer det, men jag gör det inte regelbundet.
Jag tänker ofta på hur det hade vart om jag var sån person, men samtidigt vet jag att jag hade nog förändrats helt totalt, med min personlighet och allting.
Jag är ofta osäker på mig själv om hur folk runt om kring mig tycker och tänker, varför festar hon inte? varför röker hon inte? varför gör hon inte som alla andra? OSV...
Grejen är att jag känner mig inte speciellt frestad av allt det.
Självklart har jag testat på att röka, gjorde det till och från, men det är ingenting jag håller på med och efter ett avtal gjorde jag det aldrig mer.
Att dricka hela tiden känner jag inget sug efter, för jag känner att jag kan ha lika roligt utan alkohol, och då har jag också full kontroll över mig själv, det jag gör och min omgivning.
Jag tror jag tänkt att jag ville föda det barnet för att komma undan från allting, att slippa bli som alla andra.
Men jag vet med mig att jag behöver inte vara precis som alla andra för att vara omtyckt..


puss