Första gången vi träffades, var riktigt udda, jag kände inte igen dig och visste inte vem du var, senare förstod jag och vi snackade några gånger under kvällen. Märkte att det var något speciellt med dig, trots att du var otroligt fjortis då och höll på med otroligt många tjejer på samma gång, såg jag att det fanns en otrolig människa inom dig. Jag gjorde många tabbar då, eftersom jag verkligen var sjuk, vågade inte släppa någon inpå mitt liv.
Alla mina vänner som kände dig, sa åt mig att inte hålla på med dig, att jag inte skulle hoppas på någonting, för att dom var nästan säkra på att du skulle såra mig. Men jag vägrade inse den sanningen, och såg den underbara killen inom dig, jag såg en så underbar människa med en underbar personlighet. Kommer ihåg för ett år sen då vi gick promenader i snön, då det snöade otroligt mycket. Vi lyssnade alltid på musik och du gick alltid och sjöng och dansa för mig, speciellt på våran låt.
Vi hade det alltid så otroligt underbar tillsammans och vi var verkligen så otroligt kära i varandra. Det var verkligen äkta kärlek mellan oss.
Vi var två så olika människor, men ändå så lika.
Dagen jag insåg att jag kanske var gravid, och när jag snackade om det så blev du alltid så arg på mig.. Även om det inte bara var mitt fel ifall jag var.. Jag gjorde graviditetstest och det visade negativt. Veckan därpå åkte jag utomlands och min kropp reagera något så sjukt, jag åt mer än vad jag någonsin hade ätit, samtidigt som jag spydde. Jag visste att något hade hänt med min kropp, och jag blev mer och mer säker på att jag var gravid, men vägrade egentligen och tro på det.
Veckor gick och jag blev sjuk, på riktigt, kunde varken äta eller dricka så las in på sjukhus med dropp och senare fick dom reda på att det var graviditeten.
När jag hade gjort gynekologundersökning frågade läkaren mig "har du tänkt på om du vill behålla barnet eller göra abort?", men det första som dök upp i min hjärna var när du var så arg så fort ämnet ens dök upp... Jag visste att du aldrig skulle förlåta mig om jag födde barnet, som jag ville göra, så direkt svarade jag att jag skulle göra abort.
Du stöttade mig verkligen och fanns där för mig hela tiden när jag behövde dig. Men sen när jag började må bra igen, så hände någonting, du började strunta i mig mer och mer och vi började bråka mer och mer. Jag vet egentligen inte vad som hände, men någonting var det ju.
Vi förändrades mycket under den perioden, men vi visste att vi älskade varandra.
Vi reste och hade en jävligt underbar och skön sommar tillsammans. Men i slutet av sommaren började både du och jag inse att vi hade vekrligen förändrats, vi hade skitit i våra vänner när vi blev tillsammans men inte insett det förens sent. Då vi tänkte på vad vi hade gjort under sommaren, vi hade nästan bara vart med varandra och inte gjort så mycket mer än det..

Det var då allting började.
Det var det vi gjorde fel när vi blev tillsammans.
Vi har det inte direkt så nu.
Men däremot kan du verkligen inte kombinera vänner och flickvän, du kan inte vara med båda delarna för du hela tiden tror att jag skulle bli svartsjuk och missuppfatta saker hela tiden, när du egentligen inte ens vet.
Det är mycket du inte vet om mig som du tar för givet..

Du har fått mig kunna tro på mig själv, fått upp mitt självförtroende så otroligt.
Jag skulle verkligen göra allt för dig, verkligen allt.
Jag är verkligen inte besatt av dig, för jag har mitt liv utanför dig med.
Det enda jag önskar är att du förstår att jag har offrat otroligt mycket för dig, och jag vill bara få vårt förhållande att bli bra, så vi kan vara lyckliga tillsammans, för våra bra stunder är verkligen de bästa som finns!
Jag önskar att du såg det som alla andra ser, hur du behandlar mig och hur du sårar och skadar mitt inre.

Ibland funderar jag på om vi passar för bra ihop..
Eller om det är att vi inte passar alls..
Men jag tror att vi är så lika att det blir jobbigt..
Du vägrar inse att du gör fel, att du kan göra fel.
Du kan klaga på andra utan att det skulle vara någon fara, men klagar någon på dig rasar hela världen sönder.
Jag önskar bara att du kunde vara snäll mot mig, så som jag är emot dig.
Jag gör dig aldrig något ont, jag sårar dig aldrig eller är elak mot dig.
Jag stöttar dig i alla lägen, pratar med dig då du behöver någon att prata med och finns alltid där för dig.
Varför kan du inte göra detsamma för mig?

Du äger hela mitt hjärta, men kan du inte behandla mig väl i fortsättningen nu kan du kasta mitt hjärta och aldrig mer få tillbaka det..